achtung

Vi bestämde oss för att sova, gick in i sovrummet och vad sitter inte på väggen om inte det där jävla krypet från igår?! Jo, det där monstret sitter där på väggen och vi båda får panik och rusar ut ur rummet, jag ringer pappa, inte till någon större nytta. Vi står och velar en stund hur vi ska göra, och tillslut tar jag mod till mig och går in med en flugsmälla i högsta hugg. Varelsen har försvunnit igen! Jag letar och hittar det till min stora skräck igen! Djuret sitter och iaktar mig och jag ryggar skrämt tillbaka. Jag vågar inte riktigt slå på den i rädsla för att den ska vara snabbare och attackera mig först. Men tillslut slår jag ner krypet på golvet med ett hjärtskärande tjut. I vild panik ser jag inte var den nu halvt knockade varelsen hamnade och misstänker att den ligger i min kappsäck. Jag slänger ut den och ser djuret på golvet. Den gör en ansats att hoppa och jag attackerar den med mitt vapen igen under yttligare krigsvrål. Jag minns inte hur många gånger jag slog på djuret, men den verkade aldrig sluta leva. Jag slog och slog och slog och tillslut dog den. Jag kastade ut den ur sovrummet och tog den nu döda varelsen i ett stadigt grepp mellan två flugsmällor och slängde sedan ut den genom köksfönstret. Köksfönstret är nu säkert stängt ifall alienvarelsen skulle vakna till liv.



Fangs up (, claws out, raised shag and staring blood shot eyes)

, Herr TL.