blitzkrieg!

Jag är på krigsstigen! Jag är riktigt förbannad, och jag vet inte varför. Så, jag bestämmde mig för att skriva ett otroligt hatiskt inlägg om det som stör mig mer än något annat! (Jag ska försöka hålla mig på en sansad nivå.)

Att alla tyskar är nazister.

Kan det bli mer idiotiskt?!

Det är lika sant som att Hitler var tysk! HAN VAR FRÅN ÖSTERRIKE! (Jag känner redan nu att det börjar gå över styr..)

Om det är något som är så oacceptabelt det går att bli så är det att vara nazist i Tyskland. Jag skulle inte ens kunna gå med Till och Flake utan att bli nerslagen på gränsen. Det är liksom.. GAH, jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag faktiskt stör mig gå människor som kläcker ur sig saker som "Ja men alla tyskar är nazister innerst inne." Vad grundar du det på, om jag får fråga?!

Jo, men alla svenskar är rasister, inga undantag, och alla vill bara inrätta gasläger i Rinkeby och Tensta, och bygga upp koncentrationsläger i Fittja och Alby.

Ska folk hålla på och tjafsa om att tyskar är nazister ska jag hålla på och tjafsa om att svenskar är Sveriedemokrater. Rasister hela bunten.

Tyskland. Är. Ett. Land.
Sverige. Är. Ett Land.
Tyskland. Är. Inte. Nazister.
Sverige. Är. Inte. Sverigedemokrater.

Det finns fler nynazister i Sverige än vad det finns i hela Tyskland, det kan jag lova. Det finns fler rasister i Sverige än vad det finns nazister i Tyskland.

Jag kommer alltid hata dom som har fördommar om Tyskland, så tänk innan ni säger något liknande till mig.



Size does fucking matter, after all.

, Wolkentreiber lacht.

yes it's mine tale.

It's automatic counting cars on a crossroad. They come and go, like you.

Jag har förälskat mig i den akustiska versionen av Tokio Hotel's Automatic. Den är så sjukt underbar.

Grejen är att jag har varit världens TH-fan sedan lite mer än ett år tillbaka. Jag släppte dom i strax efter höstlovet, då jag upptäckte Rammstein, blev på nytt förälskad när jag var på TH-koncerten i Golben, men efter ett par veckor släppte jag dom igen. Nu är det väl inte mer än att jag tycker dom duger att lyssna på. Jag har min stora kärlek i Rammstein.
Fast alla tror att jag fortfarande älskar TH för att jag finner det otroligt kul att driva med dom. Det är nog det bästa som finns. För att dessa TH-fans får rådamp och fuckar ur totalt om man ens råkar antyda att Bill är gay!
Det ligger i min natur att provocera folk.
    Varför skulle jag annars gå med Till och Flake, aryanwear-kängor med röda snören och palestinasjal? Jo, för att provocera! Jag är inte nynazist (jag har bara något emot judar! Haha nejdå!) men jag driver lika mycket med Nazismen som jag driver med TH (om inte mer) och då får folk uppfattningen att jag är nynazist, bara för att jag snackar om det. Men det är inte så det ligger till.

Tillbaka till saken!

Det jag ville få ut av det här blogginlägget var nykärlek! Det är det som får tjejer att döda för ett band (eller Twilight..) är pubertetsstinn nykärlek.
Man vill så hemskt gärna ha någon, och dessa söta killar (Nu syftar jag inte bara på Tokio Hotel, utan även Jonas Brothers, GazettE, An Café, Justin Bieber, Eric Saade, alla eviga Idoler och så vidare) har sina underbara texter om kärlek och att "jag kommer alltid finnas för dig och jag älskar dig tills jag dör". Liksom, vad är grejen? Det är inte till dig han sjunger!? Det är en text, komplett påhittad (i 97% av fallen)! Och att sedan bråka med fans av samma band är totalt sjukt.
Jag vet att det är en enorm rivalitet melan franska och tyska Tokio Hotel fans, för att Bill en gång sa att Frankrike är ett av hans favoritländer. Han sa något i stil med "De franska fansen är nog våra mest dedikerade fans. Och eftersom vi gillar Frankrike så mycket så borde vi kanske hedra dom genom att göra en låt på franska, men jag skulle aldrig klara av att sjunga ett helt album på franska" De franska fansen (i sin blinda kärlek) tyckte då att Bill sa att han gillar Frankrike mer än Tyskland, medans de tyska fansen då hatar dom franska endast för att Bill sa så. Blir man trött eller?

Det är därför jag gillar Rammstein, My Chemical Romance, Muse och Green Day. Deras fans, framför allt Rammstein's, ligger på en mognare nivå. Jag har aldrig sett ett Rammstein-fan flippa ur, gråta ögonen ur sig och hyperventilera på en koncert eller signering. Ovanstående bands texter ligger också på en mognare nivå, enligt mig. Till (Rammstein's låtskrivare, frontman och sångare) skriver sina texter som poet och framför dom som musiker. Han säger själv "Jag är inte musiker, jag är poet." och "Sången är något jag tränat, tränat, tränat!".
Hans texter får han från händelser i tidningen. Mein Teil är ett perfekt exempel. Det var någon tysk kannibal som det stod om i tidningen, Till uppmärksammade händelsen och skrev Mein Teil.

Jag kommer eventuellt skriva en del två på det här inlägget, men nu är matdags!




Size does matter, after all!

, Wolkentreiber.

monstervarelsens återkomst!



Vi bestämde oss för att sova, gick in i sovrummet och vad sitter inte på väggen om inte det där jävla krypet från igår?! Jo, det där monstret sitter där på väggen och vi båda får panik och rusar ut ur rummet, jag ringer pappa, inte till någon större nytta. Vi står och velar en stund hur vi ska göra, och tillslut tar jag mod till mig och går in med en flugsmälla i högsta hugg. Varelsen har försvunnit igen! Jag letar och hittar det till min stora skräck igen! Djuret sitter och iaktar mig och jag ryggar skrämt tillbaka. Jag vågar inte riktigt slå på den i rädsla för att den ska vara snabbare och attackera mig först. Men tillslut slår jag ner krypet på golvet med ett hjärtskärande tjut. I vild panik ser jag inte var den nu halvt knockade varelsen hamnade och misstänker att den ligger i min kappsäck. Jag slänger ut den och ser djuret på golvet. Den gör en ansats att hoppa och jag attackerar den med mitt vapen igen under yttligare krigsvrål. Jag minns inte hur många gånger jag slog på djuret, men den verkade aldrig sluta leva. Jag slog och slog och slog och tillslut dog den. Jag kastade ut den ur sovrummet och tog den nu döda varelsen i ett stadigt grepp mellan två flugsmällor och slängde sedan ut den genom köksfönstret. Köksfönstret är nu säkert stängt ifall alienvarelsen skulle vakna till liv.



Fangs up (, claws out, raised shag and staring blood shot eyes)

, Herr TL.

you make me sick cause i adore you so

Jag känner att jag borde skriva oftare på bloggen, men grejen är så simpel som att jag har ingenting att skriva om! Trist, men så är det. Jag skriver då jag har något att skriva om, men det händer inte alltid saker i mitt liv. Live with it, or live without me.







Fangs up
, Herr TL.

hemska monster!



Jag har gått och blivit schizofren.

Alldeles nyss så satt Angelica och jag och pratade och sekunden därpå skriker Angiie "eeeuuw!" Ett stort grönt monster sitter på armstödet till soffan. Jag hämtar kameran och fotar djuret som nu sitter på skåpet. Utan att vi vet ordet av det flyger det groteska monstret mot oss och vi välter soffan i panik. Djuret försvinner ur vår syn och vi letar som vansinniga.

Vi hittar tillslut monstret och jag är så våghalsig att jag bestämmer mig för att fota den igen. Till min stora skräck bestämmer sig varelsen för att gå till attack. Jag skriker och hoppar som vansinnig och bestämmer mig för att springa ner till Pia och be henne döda odjuret. Henne hade jag väckt och fick be om ursäkt.

Sedan bestämmer jag mig för att gå till Ronny. Men dom är på Steen och Stanley, men till min stora lycka är Nalle hemma! Jag får med mig stackars halta Nalle upp i lägenheten och till vår stora förtret är djuret väck. Inte ett spår av den gröna alien vi tidigare skådat är kvar! Ve och fasa!

Nalle letar igenom hela lägenheten och inte en skymt. Han gick hem med "Hojta om ni ser den igen!".
Jodå, vi kommer skrika som besatta, så du behöver inte oroa dig!

Nu sitter vi som på nålar och piper av fasa varjegång vi hör eller ser något misstänksamt.



Fangs up

, Herr TL.


bytte design


Tröttnade på den så evigt deprimerande svarta designen. Så nu har jag tema "Ancheor". Och för er som undrar; Nej, jag har inga planer på att fixa en snygg bloggdesign med header och personliga färger och massa krimskrams runt omkring. Jag har viktigare saker för mig i livet än att alltid ha en snygg bloggdesign! Så ni får leva med en ful förvald design.

Ibland är jag deprimerad. Just nu är ett sådant tillfälle. Nyss måde jag bra och så, men sen så svartnade allt och jag sitter och gråter. Allt känns bara så jävla kasst. Jag har ingenting att leva för, ingen bästa vän, ingen partner, inga djur och ingenting.

Pappa har en hund, men hon är mest jobbig. Visst, hon är helt underbar och jag älskar henne otroligt mycket, hon var liksom ett av dom första egna djuren jag hade. Tango och Jazz och sedan Cappy. Så visst älskar jag henne bögigt mycket, men alltså.. Hon lyssnar inte på mig. Det stör mig. Det märks att hon är pappas hund. När han säger till henne lyssnar hon minsann, men när jag säger till så tittar hon bara på mig. "Är du dum eller? Skulle jag göra som du säger?" Jag vill ha en egen hund.

Jag är inte bra på något speciellt heller. Jag skriver, ritar, fotograferar, sjunger och spelar musik.
Det finns dom som skriver 100 gånger bättre än mig.
Det finns dom som ritar 2935729837923875923857 gånger bättre än mig.
Det finns fotografer som är massor med bättre än mig.
Jag sjunger sjukt dåligt och det där med musikskapandet.. Jag vet inte ens varför jag skrev det? Jag kan inte ens ta ett G-ackord på en gitarr! Jag är en klockren fail.

Allt jag gör blir misslyckat. Det enda jag har är Rammstein. Och inte ens dom har jag.

Fan vad jag saknar mitt forntida liv. Blommens.. Jag hade en bästa vän, jag hade djur och jag hade faktiskt något att leva för. Jag hade en dröm.

Och se vad jag hamnade? Misslyckad.



Jag saknar henne jag aldrig fick träffa. Varför var du tvungen att lämna mig? Jag fick ju aldrig ens chansen att säga att jag älskar dig. Hoppas vi möts en dag, att du känner igen mig. Fuck. Jag älskar dig..



Fangs up

, Herr TL.

skärpning!

Jag ska skärpa mig, jag lovar!
Senare idag blir det att träffa Felicia och Adina. Jag bjuder på en bild på dom ;)



Från andra gången jag var i Gävle och hälsade på. Idag blir tredje gången vi träffas och jag spricker snart. Nej, nu ska jag sova bara för att tiden ska gå snabbare.

Btw har min Billa lovat att hjälpa mig fixa lite grejer inför några photo shoots. HEHE, kanske rent av att hon vill hjälpa till med en? ;o


Siehest du nicht die brücke brennt?



Btw! Det kommer från och med nu alltid finnas ett Gerard-citat i mina blogginlägg, i slutet. Gee kommer vara kursiv medans Rammstein fortsätter vara kursivt fetade.


Is there a boa in the house?

Segare än segast

Hejsan. Ursäkta för grymt dålig uppdatering, men jag har SJUKT mycket rester jag måste ta igen, så därför hamnar både bloggen och rollandet i handskfacket ett tag. Imorgon slutar skolan och då jävlar. När jag kommer till gotland ska jag försöka lova både daglig uppdatering OCH bilder. Men ingenting är säkert, men jag ska göra mitt bästa. Nu är det åter till skolarbetet, jag bara SÅ måste göra klart min bokrecension i svenskan. Sedan får jag väl göra djurkunskapen, kretsloppen och växt och djurlivsresterna efter sommaren och då JÄVLAR ANNAMA kan jag det också!



Jag bjuder på den ;)



Carnivora - Der Metzgermeister.


just bloodsplatter..


Karaktärerna Whisper och Amorina copyright mig och Rebecca.

Jag känner verkligen så ibland. "Just bloodsplatter on the wall, a burdon for someone else to clean up."

kapish. feel whipped.



Författaren Christina Wahldén var på Berga idag. Hon gav mig berömm och tyckte att jag ska fortsätta skriva och att jag lätt ska skriva en bok och skicka till något förlag. Aaa-ssum! Så jag har lite olika tankar som spinner i huvudet. Nu ska jag gå och röka med Fru. Braj!

säker död till mötes. inkl. "novell"

Bottenlöst. Jag vet inte vad som är upp och vad som är ner. Iskalla händer drar i mig. Slår mig. Tvingar mig att skrika att de ska släppa mig. Sluta slå mig. Salt, iskallt vatten bränner ner i mina lungor. Får mig att hosta. Mer svart havsvatten forsar in i mig. Hur det kan bli mörkare än såhär förstår jag inte. Men det blir det. Svarta prickar dansar segerdansar framför mina ögon. Vita tänder glimmar i ett flin innan jag får ett hårt slag över ansiktet. Allt blir svart. Det dånar i mina öron. Får mig att försöka hålla för öronen. Det tar emot. De där iskalla händerna har tagit min kroppsförmåga ifrån mig. Förlamat mig med sin kyla. Jag kan inte säga ifrån längre. Ljudet i mina öron blir högre innan det plötsligt slutar. I stället hör jag svagt porlande. Fågelkvitter. Solen värmer min iskalla kropp. Långsamt öppnar jag ögonen. Jag ligger i fosterställning på en äng. Maskrosor blommar runt mig. Jag är fortfarande dyblöt och kall. Sakta sträcker jag på mig. Drar patetiskt försiktigt efter andan. Testar om det är de där iskalla händerna som luras. Men visst kan jag andas. Det svider i halsen. Solen täcks plötsligt av en skepnad. En gammal man. Han bär en vit kostym. Han står i motljus. Jag kan inte se hans ansikte. Men jag känner genast igen honom trots att jag aldrig någonsin träffat honom förut. När han börjar tala fylls jag av en värme innefrån. Får allt det smärtsamma att försvinna. Hans röst är mjuk. Smeker min kropp. Får mig att vilja skratta. Han har nu kommit ut ur ljuset. Hans vita tänder är blottade i ett stort leende. Han sträcker ut en hand mot mig. Jag tvekar inte en sekund. Jag tar hans chokladbruna hand i min och ler tillbaka mot honom. Hans mörka ögon tindrar och jag kan inte hindra skrattet som bubblar upp i min, nu smärtfria, strupe. Han följer mitt exempel. Små rynkor runt hans ögon. Skrattgropar i hans kinder. Tillsammans går vi skrattandes, hand i hand, bort från ängen. Genom en grind. På andra sidan grinden står någon jag aldrig trodde jag skulle få träffa igen. Hans gyllene ögon lyser mot mig. Han ser oförstående ut. Han lägger huvudet på sned. Tänderna blottade i det där vargagrinet. Tungan hänger utanför munnen på honom. Sedan verkar han inse att det verkligen är jag. Med ett kraftigt språng tar han ett skutt mot mig. Jag släpper handen jag håller i för att kunna ta emot min bästa vän. Jag tippar omkull när hans tassar slår i mitt bröst. Jag skrattar högt och han skäller. Hans sträva tunga slickar hela mitt ansikte och jag skrattar ännu mer. Mannen skrockar där han står och tittar på oss.
Jag hade aldrig trott att något så hemskt skulle leda till något så bra.

Copyright Tua 1HJSSam, Berga Naturbruksgymnasium. http://donaukinder.blogg.se/

Nu där det av mot Visby. Tillbaka stockholm ikväll. Jag är dömd att dö. Fast rymmer man hemifrån får man nog skylla sig själv. Och inte rymde jag ut för att träffa en kompis, eller köpa godis på Ica, utan jag rymde ca 40 mil.

impulsiv? javisst!

Jag orkar inte med allt längre. Allt bara skiter sig, allt är käpprätt åt helvete! Så jag rymde hemifrån. Yep, you heard me. Unni var ju hos mig i helgen, så jag åkte med henne till Nynäshamn såklart. Sedan utan att jag riktigt vet hur det är så sitter jag på båten påväg mot Gotland! Det är nästan så jag blev lite förvånad över mig själv.

Jag har varit med Billa, Pata och Gary i skolan idag, och träffade Dennis imorse.
Nyss tog jag en promenad på hamnen och campingen med hunden. Det är redan sjukt mycket husvagnar där. Jag kände ett litet sting i hjärtat när jag gick där.
Nu sitter jag vid pappas dator och pappa lagar mat. Jag har inga pengar, inte pappa heller, så jag vet inte riktigt hur jag ska komma hem igen imorgon, men det löser sig nog. (Förhoppningsvis inte) Jag kanske rent av får göra allt skoljobb här i från och mejla det till skolan. Well, det är inget jag skulle tacka nej till.

Jag dör en bit innombords varje gång jag lämnar Gotland. Sheisse. Kanske blir det så att mamma tar min dator som straff för att jag åkte hit, i sådana fall så kommer det bara komma blogginlägg på skoldagar. Kapish. I feel whipped.



Varma, nästan lyckliga hälsningar från Gotland.

Nicki 1/5~2007 - 21/5~2010.



 

 

Detta inlägg vill jag tillägna Nicki.

Nicki Hansen blev 3 år och 21 dagar gammal. Hon avlivades pga en sjukdom som gör det väldigt smärtsamt att bajsa. Nicki avlivades i fredags kväll på Gotland.
Jag, personligen, hann tyvärr aldrig träffa henne, men Unni har levt med henne i 7 månader och Dennis har levt med henne i 3 år och 21 dagar. Nicki föddes hemma hos Dennis 1 maj 2007.
Jag kommer alltid vara ledsen över att jag inte fick träffa denna, enligt alla, underbara hund, och jag kommer tänka på alla som kommer sakna henne. Men det var för hennes eget bästa så hon är glad nu.

Kärlek är att släppa taget om någon man tror kommer bli lyckligare av något annat.




Vila i frid, Nicki.


a freak of nature, stuck in reality.

Bill och Tom Kaulitz kom alkohol och drogpåverkade till Comet Awards.
Vad ska man tro? Att de hade druckigt var klart tydligt, men det är ju knappast olagligt. Men drogpåverkade? Killarna har sagt att de har slutat med droger, men det finns klara tecken på att de, vid flera tillfällen, varit drogpåverkade. Vågar man tro på det? Enligt tvillingarna Kaulitz själva så hade de sin drogperiod i 13-15 års åldern. "Vi hade alltid äldre kompisar och det blev ofta så att vi kom på oss själva med att röka på eller ta några piller."
Tom sa även något som var väldigt elakt. Ett dräpande men klockrent svar skulle man kunna kalla det. En kvinna från media frågade Tom om hans viagraolycka.
"Tom, är det så att du rent av BEHÖVER ta viagra?"
Tom: Med dig skulle jag nog behöva det, ja..
Elakt sagt, men jag tycker faktiskt att hon får skylla sig själv. Klampa in i hans privatliv sådär liksom.

Men från det ena till det andra!

Jag och Unni satt och kollade på Twilight igår och självklart lyckas jag pausa på de allra bästa ansiktsuttrycken. Jag ska posta de bilderna såfort Unni är hemma och skickar de till mig. Även Edwards "Hello" skrattade vi grymt länge åt och Jacobs "Scary story". Jake låter som en gubbe. "Steoorii" och Edward låter som en mongolid smurf. "Helåw". Mycket kul, mycket kul.


Du bist das Schiff, ich der Kapitän.

Bergadagarna och shopping

Började dagern tjugo över sex med att gå upp, och sedan åka till skolan. Det är Bergadagarna idag och vi skulle dit på förmiddagen för att se lite hur det är. Eller Unni ville det. Väl på skolan träffade jag världens underbaraste häst. Marcus fjording Lilja. Jag blev lite kär i henne. LOVAR att lägga upp en bild på henne så fort jag installerat kameraprogrammet igen.

Nu har vi ätit, Unni har duschat och jag skain i duschen strax. Vi ska till skärholmen sen och imorgon bär det av till Berga IGEN. Denna gång ska jag dra med mamma, Julle, Jonathan och Helena, Cornelia och några till och eventuellt Hano. Det blir värsta mass-meeting!

Och Marcus tyckte jag skulle rida Lilja och jag dog lite av lycka. Så förhoppningsvis åker jag med honom efter skolan någon dag med Emma och rider. Jag stod och gosade med Lilja och insåg att jag har verkligen saknat hästan. What ever att jag är allergisk, jag skiter i det! Jag ska göra det jag blir glad av och jag blir glad av hästar!



Auf wider sehen!


RSS 2.0